Vad säger Dr. i energisystem om vårt, slösaktiga, energibruk?

Energi – grunden för vårt moderna samhälle

Dagens samhälle förbrukar stora mängder energi och det är en trend som bara ökar för varje år i takt med att nya delar av världen industrialiseras, får tillgång till elektricitet och höljer sin levnadsstandard. Över 81 % av all energi i samhället kommer från fossila bränslen (olja, kol och naturgas). Tillsammans med kärnkraften (6 %) är nära 90 % av all energi mänskligheten genererar icke-förnybar. Det som återstår är främst bioenergi (10 %) och traditionell vattenkraft (2 %). Bara 0.7% är alternativ/grön energi med runt 0.4% från geotermik, 0.2% från vind och 0.1% från sol. Världens energi domineras helt av den fossila sektorn.

Transportsektorn är helt beroende av olja och runt 95 % av energi kommer där från oljeprodukter som diesel, jetbränsle och bensin. Den största delen av världens elektricitet (~60 %) genereras från fossila bränslen med kolet som största bidragande part (40 %). Naturgasen är även den på frammarsch och gasledningarna växer fram och knyter ihop världen allt mer och mer.

Därtill förekommer fossila bränslen också inom fler sektorer än bara energiproduktionen. Hela 70 % av stålindustrin är beroende av kol likaväl som att cementproduktion kräver stora mängder kol. Råolja utgör en viktig del i industrin och över 4000 produkter görs från olja däribland mediciner, syntetgummi, smörjmedel, mattillsatser och otaliga andra saker. En genomsnittlig västerlänning använder omkring 150 oljeprodukter på en dag – exempelvis syntetfibrer i kläder, hudvårdsprodukter, preventivmedel, värmeljus och paintballkulor. Olja används på långt många fler platser än vad många tror så vårt oljeberoende är mer än bara en energifråga.

På samma sätt används naturgas används för att skapa konstgödsel som i sin tur driver upp matproduktionen på världens åkrar. För varje kalori mat som läggs på en tallrik har runt fem gånger så många kalorier fossil energi gått åt under odling, transport, behandling och beredning. Syntetiska gödningsmedel höjer avkastningen rejält samtidigt som petroleumbaserade bekämpningsmedel skyddar grödorna medan dieseldrivna traktorer plöjer/skördar och konstbevattningen gör sitt. Det moderna jordbruket gör inte så mycket annat än att omvandla fossil energi till ätbar energi genom att använda jordbruksmark. Så vi inte bara driver världsekonomin med energi utan vi matar även den växande befolkningen med samma svarta substanser. Hur kommer det att gå i längden?

Det är allmänt känt och accepterat att fossila bränslen inte är förnyelsebara och att de en dag kommer att sina. Klimatfrågan har medfört att debatten domineras av utsläpp av koldioxid från fossila bränslen och att förbrukningen därför måste minska, medan frågan kring hur länge de fossila bränslena räcker länge stått i skymundan. Dagens exponentiella konsumtionsökning av fossila bränslen kommer att brytas av jordens ändlighet och naturens begränsningar. Under detta århundrade kommer vi att passera de produktionstoppen för fossil energi, eller peak oil, peak gas och peak coal.

Fossila bränslena skapades under några få perioder i jordens historia från stora mängder vegetation (kol/gas) och organiskt material som plankton och alger (olja/gas). Dessa stängdes in i olika geologiska strukturer som har omvandlat dem till användbara energikällor under årsmiljonernas lopp. Tack vare geologin har vissa länder fått stora energitillgångar medan många andra har blivit utan. Dessa realiteter ger senare upphov till importberoende med tillhörande problem. Mellanöstern och Nordafrika beräknas exempelvis ha 75 % av de kvarvarande oljereserverna och samtidigt är det välkänt att olja agerar som en magnet för konflikter och politiska spänningar.

Sett i backspegeln började fossilbränsleåldern började omkring 1850. Förbrukningen av fossila bränslen har stadigt ökat sedan dess. Nu närmar vi oss en topp i förbrukningen därför att utvinningen av råvarorna blir allt kostsammare även om de långt ifrån är på väg att ta slut. Exempelvis är den första halvan med den lättåtkomliga fina oljan snart slut och kvar återstår sämre halvan som är mer krävande och dyr att utvinna men som även riskerar att vara mer förstörande för miljön. Situationen påminner mycket om att klämma vatten ur en tvättsvamp – det går lätt i början men sen blir det svårare och svårare att få fram dropparna. Naturligtvis får detta även konsekvenser för energipriset och vad vi måste betala för den fossila energin.

Ett exempel är vårt kära grannland Norge har sedan 1970-talet varit en oljeproducent då Nordsjöns olja började exploateras. Norges oljeäventyr startade blygsamt men steg sedan i snabb takt då nya tekniska landvinningar och fler plattformar fick upp produktionen påtagligt. År 1987 passerade man över en miljon fat om dagen. År 2001 nådde man en toppnivå på 3.4 miljoner fat per dag och var bland världens största oljeexportörer. Efter 2001 hände dock något för Norge hade passerat sin oljetopp, eller peak oil som man också säger. Produktionen började minska och varje efterföljande år kom den att minska med allt från 2 % till 10 %. År 2010 var den norska oljeproduktionen bara 2.1 miljoner fat per dag, ett fall med 40 % från toppnivån bara nio år tidigare.

För det andra har hela Nordsjön exploaterats snabbt eftersom ekonomiska prognoser från 70/80-talet pekade på att oljan bara skulle bli allt billigare i framtiden. Därför gällde det att pumpa upp den fort och investera i aktiemarknaden som bara förväntades växa. Sett i backspegeln var denna policy nog minst sagt tveksam. Ironiskt nog sålde både Norge och Storbritannien som mest olja när oljepriset var som lägst. År 2006, då Norges produktionsnivå hade fallit med 20 % från toppnoteringen, hade man mer än fördubblat intäkterna från oljeexporten tack vare det rusande oljepriset internationellt. Kortsiktighet i hanteringen av Norges naturresurser är anmärkningsvärd.

Höga oljepris påverkar inte bara de som kör bil utan även alla andra produkter som kräver transporter, plaster eller annan fossil energiinsats. Stigande kostnader för bilism och oljeimport urholkar både enskilda personers plånböcker så väl som hela nationers budgetar. Skuldsättningen tilltar då man desperat försöker hålla hjulen på den eviga tillväxten rullande utan att förstå att det finns begränsningar för vad naturen kan leverera och gränser för tillväxten. Stigande matpriser och på sikt även matbrist står runt knuten och lurar samtidigt som vi sakta men säkert börjar inse det ohållbara i den tillfälliga bubbla som vi byggt upp med den fossila energin.

Dock sträcker sig våra framtidsstrategier inte så mycket längre än till en tro på att ”marknaden” ska fixa allting. Men denna blinda tro på marknaden är motsägelsefull. Vi har helt enkelt politik för att vi inte tror på att marknaden ensam kan lösa allt på ett bra sätt. Marknaden kommer givetvis reagera på oljebristen, men den kan inte garantera oss en önskvärd, demokratisk eller fredlig hantering av situationen. Vi behöver därför en bredare medvetenhet om energins bärande roll i samhället och även aktivare energiplanering och energipolitik.

Dr Mikael Höök

Forskargruppen Globala Energisystem, Uppsala Universitet