Varför underkastar vi oss?

Den frågan ställer Stefan Jarl i sin film Underkastelsen. Filmen ifrågasätter samhället i stort, genom att fokusera på små nanopartiklar. Gifter, som vi omger oss med varje dag, som finns i våra vardagliga ting, är på god väg att bli vår undergång.

Processen är lång, kanske en livstid, men effekterna tydliga. Diabetes, cancer, hypospadi och en rad andra oupptäckta konsekvenser som våra kära barn och barnbarn i större grad kommer att få dras med. Den här orättviseaspekten kanske är lättare att ta till sig? För trots globalisering, kan ”made in Bangladesh” vara lika med made in Mars. Det är mycket lätt att inte se saker på andra sidan jordklotet, och det är inte ditt fel.

Allting som vi omger oss själva med kommer att föras vidare till våra barn. Från fosterstadiet till vuxen individ blir de, som är oss mest nära om hjärtat, utsatta för samhällets moderna byggstenar, från de minsta till de största.  Ett nytt kök, plastdockor, lyxkosmetika, eller mobiltelefoner, vad som helst, som allt som oftast finns inslaget, fint och prydligt, i ett glansigt papper, omvirat med ännu glansigare snöre, under granen, till någon vi älskar.

Jag tror inte att det Stefan tar upp i sin film är helt främmande för oss, men till trots, på grund av vad, kärlek? fortsätter vi att konsumera i överflöd?

Minns du periodiska systemet från högstadiet, vilka grundämnen visste du något om, och vad händer om tillsätter extra joner till Rh?

Se Underkastelsen och låt dig erinras om din okunskap. Vakna.